Who says life is easy?

Igår satt jag ju och kollade min gamla blogg och jag satt även och funderade på en massa olika saker som har hänt i mitt liv. Och mitt liv har inte vart så lätt alla gånger.

Jag kommer så lätt ihåg hur det var att vara ensam varje dag i skolan. Jag vet inte varför, jag har liksom alltid vart annorlunda på ett eller annat sätt, och galet blyg. Och även om min familj visste att jag var ensam så visste ingen hur det var. Det var hemskt. Jag fattade ju inte vad jag gjorde för fel ?! Jag försökte vara snäll. Men det var väl det som var problemet ibland. Ibland var jag för snäll. Jag tvingades vara med en tjej som fick mig att må dåligt pga att jag inte hade mod att säga nej. Men hon var faktiskt sorgligt nog min bästavän. Jag hade ingen bättre. Men jag har klarat allt. Jag står här än idag och jag tänker inte låta någon idiot hindra mig från att leva livet och nå mina drömmar. Så många gånger jag har blivit kallad fet...Så många gånger jag har blivit kallad ful...Jag ser vissa av dem personerna då och då som alltid var värst mot mig och dem är inte mycket bättre än vad dem var då. Jag hade vänner, ibland. När det passade dem. Men oftast inte. Men jag klarade av att vara ensam, sen när jag blev äldre blev det jobbigare. Jag fejkade att jag var sjuk så många gånger. Jag grät och påstod att det var pga att min hals gjorde ont. Var det därför? Hell no. I femman bytte jag skola. Till en början var det bättre men sen blev det pest. Tills jag träffade en speciell person, Fille. Då blev det kul igen, hon var min första riktiga bästa vän. Jag kommer ihåg allt vi gjorde, hon lärde mig att sminka mig haha. Vi hade så kul och nu har vi ännu roligare. Men det fanns dock ögonblick i 5an, 6an, 7an, även 8an då det hände saker. Folk snackade skit, en tjej som va hemsk mot mig när jag va liten hotade mig ?! Men jag bryr mig inte. Allt detta gör mig starkare. För att vara stark måste man veta hur det är att vara svag. Jag klarar det. Jag är en ny person nu. Jag låter mig inte påverkas, jag lever livet, skrattar och ler, litar på folk, har världens bästa vän, ett bra liv. Jag orkar inte gå runt och va deppad när man kan vara glad. 

Det kommer alltid finnas personer som försöker trycka ner dig, men just say fuck you and smile. Serriöst, det är inte värt att bry sig, även om det sårar, och det vet jag att det gör. Men dem som vill dig illa känner sig oftast hotade av dig, är avundsjuka. Så låt dig inte påverkad, var dig själv hur mycket folk än stör sig på det! Du är fantastisk, jag är fantastisk, dem är inte det. Okej? 

Skrivet från hjärtat, serriöst. Ingen vet hur det var men nu vet ni och jag verkar alltid glad eller? Ja det är jag, nu.